Johan Gustaf Sandberg, född 1782, död 1854, var målare; han var professor i teckning vid Konstakademien från 1828, och direktör där 1845?C1853.
Sandberg ägnade sig främst åt historiemåleri, med motiv ur nordisk mytologi och svensk historia. Hans främsta verk inom detta område är kalkmålningarna över Gustav Vasa i Uppsala domkyrka. Han målade också en mängd porträtt.
Sandberg blev 1794 elev i konstakademins principskola och 1801 i antikskolan, lärde samtidigt musik och klaverspelning och tjänade pengar genom lektioner och genom arbete på kungliga teaterns dekorationsmålarverkstad. Under den följande tiden slöt han sig till den opposition mot akademin, som hade sin medelpunkt i "Sällskapet för konststudium". Tvisten med akademin lade sig snart, Sandberg valdes till ledamot 1821 och blev ordinarie professor 1828. Däremot hade han aldrig tillfälle att göra den för äldre tiders konstnärer obligatoriska studieresan till södern.
Han utförde teckningarna till praktverket "Ett år i Sverige" (1827 -35) med bilderna graverade under Christian Didrik Forssells ledning och texten skriven av Anders Abraham Grafström. Under upprepade sommarvistelser på Säfstaholms slott målade Sandberg folktyper och folkdräkter.
Åtskilliga porträtt utförde Sandberg för det praktfulla "Galleri af utmärkta svenska lärde, vetenskapsidkare och konstnärer", som han utgav 1835?C42 (100 porträtt, litograferade av J. Cardon).
Related Paintings of johan gustaf sandberg :. | greve Fredrik Bogislaus von Schwerin | Self Portrait | king gustav vasa of sweden addressing men from dalarna in mora | Baltzar Bogislaus von Platen | Svensk allmoge kring | Related Artists:
GHEERAERTS, Marcus the YoungerFlemish Baroque Era Painter, ca.1561-1636
was an artist of the Tudor court, described as "the most important artist of quality to work in England in large-scale between Eworth and Van Dyck" He was brought to England as a child by his father Marcus Gheeraerts the Elder, also a painter. He became a fashionable portraitist in the last decade of the reign of Elizabeth I under the patronage of her champion and pageant-master Sir Henry Lee, introducing a new aesthetic in English court painting that captured the essence of a sitter through close observation. He became a favorite portraitist of James I's queen Anne of Denmark, but fell out of fashion in the later 1610s. Marcus Gheeraerts the Younger was the son of the artist Marcus Gheeraerts the Elder and his wife Johanna. Hardly anything is known of the paintings of the elder Gheeraerts, although his work as a printmaker reached around Europe. Like other Protestant artists, Gheeraerts the Elder fled to England with his son to escape persecution in the Netherlands under the Duke of Alva. His wife was a Catholic and remained behind; she is assumed to have died a few years later. Father and son are recorded living with a Dutch servant in the London parish of St Mary Abchurch in 1568. On 9 September 1571, the elder Gheeraerts remarried. His new wife was Susanna de Critz, a member of an exiled family from Antwerp. It is uncertain by whom young Marcus was trained, although it is likely to have been his father; he was possibly also a pupil of Lucas de Heere. Records suggest that Marcus was active as a painter by 1586 In 1590 he married Magdalena, the sister of his stepmother Susanna and of the painter John de Critz.
Antonio Viladomat y ManaltSpanish, 1678-1755,Spanish Catalan painter. He was the most significant figure in Catalan painting from the end of the 17th century to the first half of the 18th. He trained with P. B. Savall and J. B. Perram?n in Barcelona. The arrival of the Archduke Charles (later Charles VI) of Austria in Barcelona in 1703 as a pretender to the throne during the War of the Spanish Succession (1702-13), accompanied by such Italian artists as Ferdinando Galli-Bibiena, acquainted Viladomat y Manalt with artistic trends in Italy. He experienced problems with the artists' guild in Barcelona because of his refusal to participate in the traditional work system. Despite this, his workshop-academy became a centre for the training of numerous painters, sculptors and engravers. Viladomat y Manalt was principally a religious painter, and his oil paintings include Christ Appearing to St Ignatius of Loyola (c. 1711-20; Barcelona, Jesuit Convent) and St Augustine and the Holy Family (Madrid, Prado). He also painted such murals as the tempera Angels with the Sudarium (c. 1727; Matare, S Mar?a, Capilla de los Dolores), but most of the others have disappeared. He painted an extensive series of monastic and evangelical works, in which his revival of compositions characteristic of the Spanish Golden Age is apparent. Examples include the Stigmatization of St Francis (c. 1724; Barcelona, Mus. A. Catalunya), part of a cycle of paintings on the life of St Francis commissioned for the cloister of the convent of S Francisco de As?s in Barcelona. His late Baroque style is related to the severe and realistic trend in Spanish painting in the early 17th century. Some interesting profane allegories by the artist are extant, notably the series Four Seasons (c. 1720-30; Barcelona, Mus. A. Catalunya), which consists of landscapes with genre scenes. Several of the still-lifes by Viladomat y Manalt such as the realistic Still-life with Dead Turkey (Barcelona, Mus. A. Catalunya), which has strong contrasts of light, bear an affinity with Neapolitan painting of the last decades of the 17th century.
pehr hillestromPehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden.
Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström.
Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö.
1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare.
Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse.
Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.